SKRIVET: 2010-05-03, kl 02:00:24 | PUBLICERAT I: Allmänt
Pratat mycketidag och även igår kväll/natt blev det en del pratande om mamma. det beror på att det var mitt första arbetspass sen mamma dog och eftersom jag jobbar just på mammas arbetsplats så blir det att många fler än jag sörjer. och även undrar.
igår kväll pratade jag först med några på natten, ikväll när jag kom pratade jag med hon som jobbade kvällen (som jobbat med mamma nu i 2 år, på samma ställe för mamma jobbade ju natt) och som själv kämpar mot cancer. två på samma arbetsplats? vad fan finns i uset egentligen, radon?
och nu för en stund sen pratade jag med en till på natten som kände mamma.
det känns skönt att prata om det, men det känns lite jobbigt nu efter. det har blivit mycket prata.
både skönt och jobbigt.
men som jag sa till en av dom jag pratade med - jag tror inte min hjärna har förstått.. det känns inte så.
Längtar så till begravningen är över!
sen är jag så dum, för jag följer en jäkla massa "cancer" bloggar. varför gör jag det? många av dom slutar dåligt och då lider man ju ännu mer och man lider med dom. sen är det många som blir friska oxå givetvis.
Vet inte varför man söker sig till tragiska bloggar? man hoppas ju innerstinne att alla blir friska men så är det inte.
jaja
ridturen förut idag var iaf mycket härlig. den var fartfylld eftersom Hege hade lite bråttom, men det gjorde nog bara gott. ja ni såg ju kortet på hur gott Monaco hade det efteråt haha. men jag borstade av det torra böset sen när jag tog in dom och la på täcket, och det försvann. han vart kanske lite dammig men inte mkt.
Hege är så skön att rida ut med för det är så lättsamt allt. och jag kopplar bort mamma och henens sjukdom för en stund. det är skönt för det kan inte vara bra att tänka på det HELA tiden som jag annars gör/gjort. därför var det så skönt när jag åkte hem från sjukhuset på torsdagen (dan innan mamma gick bort) för att träna med Hege, för under den 1 ½ timmen kunde jag koppla bort sjukdom en stund och bara ha roligt och träna. samma sak i torsdags när vi red. det är så skönt.
och hege är en väldigt fin människa, så härlig.
Jag sa till Hege att jag kanske kommer ner nu på torsdag oxå, lovar inget för jag vet ju inte hur jag mår efter begravningen men det kanske gör lika gott då att komma ner och rida 1 -1 ½ timme och inte tänka på det en stund, gör ju det så ofta annars ändå.
nu säger datorn att den st'änger ner och ska starta om om 5 min, bäst jag sparar.
tjing
igår kväll pratade jag först med några på natten, ikväll när jag kom pratade jag med hon som jobbade kvällen (som jobbat med mamma nu i 2 år, på samma ställe för mamma jobbade ju natt) och som själv kämpar mot cancer. två på samma arbetsplats? vad fan finns i uset egentligen, radon?
och nu för en stund sen pratade jag med en till på natten som kände mamma.
det känns skönt att prata om det, men det känns lite jobbigt nu efter. det har blivit mycket prata.
både skönt och jobbigt.
men som jag sa till en av dom jag pratade med - jag tror inte min hjärna har förstått.. det känns inte så.
Längtar så till begravningen är över!
sen är jag så dum, för jag följer en jäkla massa "cancer" bloggar. varför gör jag det? många av dom slutar dåligt och då lider man ju ännu mer och man lider med dom. sen är det många som blir friska oxå givetvis.
Vet inte varför man söker sig till tragiska bloggar? man hoppas ju innerstinne att alla blir friska men så är det inte.
jaja
ridturen förut idag var iaf mycket härlig. den var fartfylld eftersom Hege hade lite bråttom, men det gjorde nog bara gott. ja ni såg ju kortet på hur gott Monaco hade det efteråt haha. men jag borstade av det torra böset sen när jag tog in dom och la på täcket, och det försvann. han vart kanske lite dammig men inte mkt.
Hege är så skön att rida ut med för det är så lättsamt allt. och jag kopplar bort mamma och henens sjukdom för en stund. det är skönt för det kan inte vara bra att tänka på det HELA tiden som jag annars gör/gjort. därför var det så skönt när jag åkte hem från sjukhuset på torsdagen (dan innan mamma gick bort) för att träna med Hege, för under den 1 ½ timmen kunde jag koppla bort sjukdom en stund och bara ha roligt och träna. samma sak i torsdags när vi red. det är så skönt.
och hege är en väldigt fin människa, så härlig.
Jag sa till Hege att jag kanske kommer ner nu på torsdag oxå, lovar inget för jag vet ju inte hur jag mår efter begravningen men det kanske gör lika gott då att komma ner och rida 1 -1 ½ timme och inte tänka på det en stund, gör ju det så ofta annars ändå.
nu säger datorn att den st'änger ner och ska starta om om 5 min, bäst jag sparar.
tjing
Tess
Glad att du har hästarna och jag kan verkligen förstå att det tar bort tankarna en stund. Man behöver väldigt mycket sånt runt sig.
Hörde att beg är på torsdag. Hoppas det går så bra det kan, kan tänka mig att din mamma är en fin ängel!! Att sen vara på samma arbetsplats förstår jag drar upp mera igen hos dig. Men du är stark som redan jobbar igen!!
Många kramar