INFO OM MIG 
SKRIVET: 2010-05-04, kl 03:29:39 | PUBLICERAT I: Allmänt
Denna jävla cancerIdag förlorade en väns syster en nära vän. 25 år gammal.. vart fan finns rättvisan? När man är 25 år så ska livet leka, man ska precis ha börjat sitt "vuxna" liv och man ska få vara frisk, man ska få vara ung och levande. man ska inte behöva kämpa för att överleva denna jävla skit sjukdomen och man ska framförallt inte behöva förlora kampen.
Jag tycker att mamma var påtok för ung för att förlora sin kamp, 56 år gammal. Men någonstans är det mer "okej" Än att en 25 åring ska somna in men samtidigt är det så jävla fel att förlora sin älskade,fina och underbara mamma vid 56 års ålder (och sin fina fina fina pappa vid 47 års ålder).
Men Mamma hann få barn som hon hunnit se växa upp och åtminstone bli relativt vuxna, hon har jobbat, gift sig, (skilt sig oxå hehe), hon har fått en barnbarn osv. Hon har levt en ganska långt liv, men ändå alldeles för kort.
Men när man är 25 år så har man så himla mycket kvar att hinna göra. det är så orättvist. Det finns ord.
Det verkar vara många som drabbas av denna hemska sjukdom nu. Samma väns andra syster känner också någon som har cancer och kämpar.
jag blir bara så matt. jag vill bara krama alla som kämpar och få bort det onda, men det går inte.
jag vet hur det känns att ha den där oro känslan i magen, att gå runt och tänka på någon Hela tiden och undra hur h*n mår och önska jag kunde hjälpa, att inte kunna slappna av utifall något händer, önska att denna ska slippa lida men samtidigt att h*n aldrig ska lämna mig/oss.. Att inte kunna få känns sig helt glad åt något för samvetet säger att h*n ligger svårt sjuk och hur ska jag få vara glad då? även fast jag vet att den tanken är fel, för man måste få skratta och le. men det är inte så lätt.
Det är inte så lätt att vara som vanligt, det är oxå svårt att alla andra blir som vanligt väldigt fort, att man glömmer min sorg och tror att jag snart kommer vara som vanligt. Men det är ju min sorg, och det är inte min mening att lägga den i andras händer men det är svårt.
Tess
Jag förstår dina sista ord att andra tror att sorgen försvinner och lever vidare men inom dig finns ärret kvar. Tycker det är hemskt att du vid knappt 24 års ålder har förlorat båda dina föräldrar, jag kan inte förstå om det finns en gud där uppe hur han tänker? Som du skrev till mig, varför händer det aldrig dom onda något?? Jag förstår verkligen inte.
Sanna som somnade igår, var en riktig glädjespridare alltid glad, pigg och livnär. Det känns väldigt hemskt. Det blev ju bättre, men sen blev det värre igen. Även om tanken funnits där att det kan hända att hon somnar, så kan man aldrig riktigt föreställa sig det, vilket jag även tror att du inte kunde med din mamma även om hon var så dålig :(
Till min nära anhörig så känns hoppet sådär just nu.. Får mera svar idag, men får inte alla svar fören dagen operationen är gjord i mitten på maj. Såg att du ska träffa Alexandra idag hon kommer nog berätta för dig. Varför jag inte vill skriva på nätet vem det handlar om är för att alla runt personen inte vet om det än och jag vill absolut inte att dom ska ha läst det ifrån min blogg för att förstå detta hemska :(
Skickar en oändligt stor kram till dig <3<3
Lisa
Beklagar sorgen för alla runt personen som gick bort i cancer. =0(
Min pappa fick veta för bara 2 månader sedan att han har cancer i urinblåsan och vänster njure. =0( Han opererade bort cancern + njuren för 2 veckor sedan imorgon.
Håller med dig, dels så är ju sjukdomen hemsk oavsett ålder, men det är nästan mera orättvist när någon ung går bort. =0/
Kramar!
Sandra
Usch ja, den där förbaskade cancern kan då verkligen ställa till och det värsta är väl att ingen går "säker"...Det är snart 7 år sen svärmor gick bort i cancer och det är ofta man tänker att det är så synd att hon inte är här och får träffa sina barnbarn. Hon dog ett år innan vår äldsta son föddes:-(
Lisa
Tack... Näe, det är inte kul med sjukdomar överhuvudtaget som tar livet på folk eller gör att de lever i smärta, o.s.v.
Allt bra annars?
Emelie
Jag hatar denna jävla sjukdomen som bara tar våra nära ifrån oss.. Fyfan!
<3<3<3<3
