idag i St-tidningen är det 3 eller 4 dödsannonser på folk som dött på tok för tidigt. blir så ledsen när jag ser detta. det kanske är ett ålderstecken att kolla dödsannonserna men man gör ju det. och när man ser 3,4 st som varit födde 58,68,59 så känns det bara blä.. jag tänker mig in i de anhörigas situation och lider självklart med dom, eftersom jag själv precis gått igenom "samma" sak.. samma sak kan man aldrig säga för känslorna är aldrig desamma.

Jag vet vad dom ska gå igenom med begravning och sånt, men jag Hoppas innerligt att barnen har en förälder kvar som kan hjälpa till att fixa med sånt. för jag känner att det ansvar vi barn har fått efter mammas bortgång inte är roligt. att först och främst sörja är tungt, men sen att vi har behövt planera en begravning, sen allt med boupptäckning och tömma hus osv.. det sliter på hjärtat kan jag säga.!

sen är jag ju väldigt nöjd med begravningen för jag tycker den blev precis så fin som vi hoppats på. mycket är tackvare min starka syster som orkade fråga mamma lite hur hon ville ha det.. det hade jag Aldrig orkat. men tackvare hennes stryka fick vi veta några av mammas önskemål - och det känns ju oerhört skönt!!

jag o min syster orkar lite olika saker. och samma sak med min bror. jannicke är Väldigt stark när det Väl gäller, dvs mitt i situationen! det är inte jag. jag orkade inte höra läkaren berätta det jag redan visste. för jag är sån att jag vill höra - sen smälta det- och sen prata om det. men jannicke är lite tvärtom.
jannicke orkade ta i allt med sjukhus, läkarprt, behandlingar och tunga besked. jag orkar ta i städning och röjning av huset. jag har tagit med allt som vi ville spara hem hit (det inte stefan ville ha) och så får jannicke komma sen när hon orkar och titta om hon vill ha något av det!
Jag och jannicke orkade sitta hos mamma hennes sista tid, och stefan hade "lättare" för begravningen. jag orkade inte med att sitta med inne i salen utan satt utanför men jannicke o stefan satt med där inne. så vi kompletterar varandra väldigt bra.
Stefan är väldigt mån om oss systrar, han ringer varje dag och oroar sig ;) och han ser till att vi träffas och håller kontakten - det är ännu viktigare nu när vi är ensamna! så jag tror vi kommer klara oss bra trotsallt =)
jag har ju världens bästa svärföräldrar oxå. och martins släkt är underbar! man får försöka se det ljusa i det mörka!!!

Orkade för första gången gå igenom mammas saker från sjukhuset förut. dom fick ju martin bära in och ställa i förrådet dagen efter hon gått bort. jag orkade inet ens bära in det från bilen, ville inte se det!! men idag fick jag gå igenom och slänga gammalt godis osv.
usch, det är mer att göra med ens näras bortgång än ni kan tänka er! och när man är 23 år har man inte koll på allt! det är papper som ska skickas in, fyllas på, boupptäckning, ringa myndigheter och yada yada. inget man Vill göra när man precis förlorat sin mamma.. och mitt upp i allt så är det pappas årsdag imån - det är den tyngsta årsdagen i år. Givetvis. och den 22 maj skulle pappa fyllt år (hoppas konjaken smakar bra Martin o maria - ni är underbara som bevarar minnet från pappa och tänker på honom)   

19 maj och 23 april är två tunga datum som kommer följa oss i alla år!

Ibland känns det jobbigt att ha känslan att inte ha någon att dela alla tankar och känslor med. jag har ju martin o mina vänner Självklart - men ingen kan förstå. min syskon förstår men någon annan menar jag. även fast jag har massor med vänner runt mig är det ingen som på riktigt förstår. det går inte att förklara alla olika känslostormar. jag kan ju känna mig helt okej ena sekunden men så kommer det en doft, ett ställe eller bara ett minne som gör att det blir som en klump i magen. så kommer det ju vara länge till, men det är så svårt att förklara sånna känslor för någon som inte vet hur det känns. ingen av mina kompisar är föräldralösa (är såå glad för det Givetvis) och det är skillnad på att förlora sin mamma vid 70 års ålder och sin mamma (eller pappa) vid 50 års ålder. visst att saknaden är lika stor kanske men det finns åldrar som är mer eller mindre okej, anser Jag!!

men men.. ett jävla massa svammel idag.. måste duscha. helt svett efter ridturen med monaco! vi behöver semester från varandra =) han vill ha en veckas semester lika mkt som mig haha.