nu är vi nyss hemkomna från spekeröd. åh en sån underbar tur (både tur som i ridtur och tur med vädret) för solen sken på oss en del av turen och inget regn..

det är så himla underbart att rida såna här långturer, speciellt med Hege. både jag o Monaco tycker det är såå kul (förutom att monaco typ är omöjlig att få stopp på) monaco taggas av oliver och får extra energi att klara dom tuffa backarna och jag helt glömmer olika "problem" jag har.

det har varit en del jobb med boupptäckning osv idag. myndigheter som är hopplösa och fattar nada och andra som tror (och försöker kräva) oss barn på pengar för olika räkningar.. glöm det puckon. dom vet hur det är men dom försöker väl när vi är så unga och dom hoppas väl att vi har noll koll. nu har jag lite koll tackvare att jag läste jöken (juridisk översiktskurs) förra året och fått lite hjälp från andra håll men tröttsamt när folk tror att dom kan hålla på hur som helst.
så jag har ringt runt en massa, pratat med mammas f.d. hyresvärd osv och lite så. sånt som tyngt mig hela helgen och nu när jag red med Hege så är det puts väck. inte en gång under turen tänkte jag tråkigheter som t.ex. mammas sista tid och myndighetstjaffs osv - sånt som annars finns i mitt bakhuvud HELA tiden. ni tror att jag överdriver, men ungefär var 5:e minut så är det något som gör mig påmind om mamma och sen kommer bilden på hennes sista stund på sjukhuset upp. det är  ingen överdrift - det ligger i bakhuvudet hela tiden och det var en anledning till att jag fick ett litet bryt där förra veckan som jag skrev om. jag sa till martin i mitt hulkande (hehe), att det känns som alla glömmer min sorg. att det känns som alla tror att det är som vanligt. samtidigt som jag vill att folk ska vara som vanligt - det är inte lätt att få som man vill haha. nej men det är svårt att förklara - men jag är rädd att alla ska tro att nu har det gått 2 månader - "nu mår hon säkert bra". det är ingen som förstår och det är det som är jobbigast. men jag vill samtidigt inte att någon ska förstå.. som sagt, good look trying make me happy ungefär ;)

Jag VET att ni inte glömmer min sorg - men ni vet hur det är när man är ledsen, allt förstoras upp. och jag vill inte att någon ska tycka synd om mig, absolut inte. det är bara svårt.

men Dit jag ville komma var - min underbara (envisa åsnekorsning haha) häst och mitt sällskap när jag rider gör mig lycklig =) och imån kommer Sandra och jonte och det ska bli SUPER kul!! oh jag ska visa er hela ödsmål hehe. det blir en hård vecka för monaco. men nästa vecka kan vi vila lite ;)

nu ska jag fortsätta äta mina korv och makaron rester från lunch.. (och givetvis rödlök Hege hihi)


kram på er..

imån ska jag på återbesök med malte hos veterinären. tror han har fått infektion eller något i munnan får han luktar fan död i käften.. jaja.

Tjing