sitter på bloggen o tänker "jag läser gamla inlägg".  hamnade ju givetvis i April och det inlägget där jag berättade för er att mamma var sjuk. det gick bra o läsa och tycker själv att jag skrev på ett ganska bra sätt..

sen hamnade jag på 23 april... kunde inte läsa klart.. jag återupplever den dagen i stortsett varje dag redan men att läsa det gick inte.. tårarna kom direkt. som sagt så tänker jag på det varje dag, det är ingen överdrift och det värsta är att det känns som folk glömt.. glömt min sorg.. folk pratar om cancer i min närvaro utan att tänka på min situation. GIVETVIS ska man inte ta hänsyn till mig bara för det men jag har fortfarande svårt att veta hur jag ska bete mig. för jag vill inte höra. ok om det är en gammal människa som har accepterat det men att höra dessa unga fall pallar jag inte nu. men jag har ingen rätt att säga till - känner jag. det är svårt att förklara en sån sak för någon som inte vet hur det är.

har inte läst det inlägget efter jag skrev det och nu bara - pang - allt kommer tillbaka. men det känns bra att skriva av mig så Anna min sötnos du behöver inte oroa dig =) njut av din tid i köpenhamn nu =) oroa dig inte för mig det är okej =)

det är urnsättning om några veckor... då dras allt upp igen.. men det känns skönt att få en gravsten att gå till.. sitta där en stund o så.. o för mammas vänner att kunna gå dit. även pappas för hans namn kommer stå på stenen!!!


nej blev det ett sånt där tråkigt inlägg nu, inte meningen.. men ibland bara blir det skiiiit i mina tankar.  men det hjälper så himla gott att skriva av mig! nu vill jag få bort dom jobbiga tankarna så jag går ut till hästarna o tittar till dom.. fan va ja älskar o bara stå o titta på dom och mysa med monaco.. vilket lugn det ger..  man blir så glad av att se dom ha det gott i kvällssolen (förutom insekterna) o gå o äta =)
lovely.. nu går jag ut


tjing