SKRIVET: 2010-08-17, kl 19:13:40 | PUBLICERAT I: Allmänt

Minnen!

jag hängde ju som sagt med Anna i tors och vi kom snabbt och flytkigt in på en rolig händelse när vi var små, handlade dock inte om henne!

men skoj!!


jag vet inte hur gamla vi var, vi kanske gick i 4:an? 3:an? ja vi var små iallafall!

jag hade gått med vicke hem efterskolan (hennes mamma bodde då nere i "skilsmässobyn" och jag ringde mamma som var på jobbet och sa att jag var där. Jag kommer inte ihåg varför men jag fick iaf inte "leka med kompisar" efter skolan den dagen, så jag skulle gå BUMS hem!..

sagt och gjort.. Vicke följde mig en bit (vi bodde i dahl då) och vi stannade till vid ucklumtappen och gick bakom och klappade hästarna som var där. (på bete) det var visst lite blött där, typ sumpmark och jag sjönk ner till knäna eller något och blev sen skraj att mamma skulle bli arg för att jag blött ner mina Nya fina byxor och skor (eller om det bara var byxor) så jag SLÄNGDE dom där.. jag Tog alltså av mig byxor (och skor tror jag) och knöt jackan runt midjan sådär fint ni vet, och gick hem UTAN byxor (och ev skor, minns inte om det var båda).. HAHAHAH fattar ni?!!!?! hur smart var det?!

Sen gick jag hem, vad kan det vara, 3 km? 4? 2? ja en bra bit iaf utan byxor..

Mamma märkte aldrig något men jag berättade det för några år sen och hon skrattade..

Det låter ju lite som om mamma var värsta ilsk och skulle bli mega skit sur om jag blött ner byxorna, men så var det inte, hon blev sällan arg. men barn, ja dom är väl inte dom smartaste!

Men kul minne är det iallafall.


En annan gång, i 5:an tror jag, var vi tuffa och rökte gräs.. ja VANLIGT gräs?!?! såna långa lite grövre grästrån?!? hahaha. helt lovely vad roligt. kommer ihåg när jag skulle berätta för mamma.. och jag grät och typ hulkade  " VI RÖKTE GRÄS" HAHA. jag minns fortfarande att mamma hade svårt att hålla sig för skratt... jag förstår det!

fan va rolig man var som liten ändå!


Anonym

Nä, arg blev väl hon väldigt sällan, kan inte minnas att hon blev arg på er någon gång när vi var med, men ni var väl väldigt snälla barn förstås.:) Och jag kan se henne framför mig när hon håller sig för skratt, munnen blev på ett speciellt sätt och så höll hon fingrarna framför.



KOMMENTERA DETTA INLÄGG:

NAMN Spara info?

E-POST (publiceras ej)

URL

Kommentar: