det går inte att undvika att prata om det längre, för jag måste ändå snart berätta för alla och jag tänker såhär, skriver jag det här så slipper jag iallafalla berätta det för Alla - för det Orkar jag inte!

För att förtkorta historien stort:

Min älskade fina mamma drabbades av cancer för en tid sen. vi har länge hoppats att hon ska bli frisk. Tyvärr är det så att denna äckliga, vidriga, förbannade skit sjukdomen har vunnit denna kamp och min älskade mamma har inte lång tid kvar! När jag skriver det så går det åter igen upp för mig att det är sant, och sanningen gör så ont så ni anar inte.  Jag hatar denna förbannade sjukdom och att se sin fina fina mamma ligga döende gör så ont så att ni som inte varit med om det själva kan inte ens föreställa er - och jag Vill inte att ni heller ska veta hur det känns.

så anledningen till att jag b.la. hoppade av/sköt fram min massage utbildning var för att mamma blev sjuk och anledningen till att jag nu kommer jobba 50 % natt ett tag framöver beror på att jag ska kunna vara ledig mer. jag tillbringar nu halva dagarna på sjukhuset med min mamma, och byter av med mina syskon.

Jag kommer inte svara på massa frågor - dom som jag vill prata med har jag redan pratat med det om. Längre fram kanske jag pratar mer öppet om det men just nu orkar jag inte. det är en tuff tid jag o mina syskon väntar (och givetvis övrig släkt) och jag uppskattar om jag slipper prata om det om jag inte väljer det själv.

Jag är så tacksam över allt stöd jag får. Mina fina vänner som ställer upp med deras kloka ord och min fina chef som gjort så jag kan jobba natt och ändrar och fixar så jag får det bra. och alla andra som försöker finns där. Jag är så tacksam för era tankar men just nu orkar jag inte riktigt prata med alla.

Min älskade martin gör allt han kan för att hjälpa, men det finns ju inte så mycket han kan göra som hjälper. men han försöker och han lider ju självklart oxå. Idag hade han köpt den mobilen jag pratat om att jag vill köpa. Då blev jag glad, har suttit en stund och fixat och donat med den. det är skönt att koppla bort tankarna lite=)

Min turkiet resa kommer bli av (om inte ngt förbannad ask moln ställer till det) för mamma och mina syskon har sagt att jag får inte avboka. jag vet att jag behöver denna semestern och som anna O sa - jag får gråta mellan drinkarna ;) så jag har inga planer på att ställa in, om inget speciellt händer.

Jag vill inte att detta ska bli veckans samtalsämne, jag vet hur gärna folk pratar om andra som är sjuka. Det finns dom som på riktigt bryr sig och så finns det dom som tragiskt nog är allmänt nyfikna. ¨¨

Anledningen att jag skriver detta på bloggen är pga att jag inte orkar berätta det för alla  in real life just nu. och samtidigt är det jävligt skönt att bara skriva av sig, jag gillar ju det.

Annars försöker jag leva mitt liv relativt normalt. jag rider, mockar, gosar med malte osv- som förr hehe. Men jag som så starkt tror på ödet har just nu svårt att hålla fast vid det, men jag försöker. men det jag alltid trott att det är ödet och att det alltid kommer något gott ur det onda känns lite sådär nu.. sen att det som kommer inte är Bättre är en sak, men kanske något bra.. men inte bättre..


jaja.. jag vet inte riktigt vad jag ska skriva. jag är lite tom på ord...

Men jag tog ett glas vin nu till maten, och det var lika gott som vanligt ;)