ikväll 20.00 somnade min underbara mamma in. Jag o jannicke var där hos henne hela dan och pussade på henne titt som tätt för att hon skulle veta att vi var där. Jag gråter och känner mig ok om vartannat. jag känner mig ok pga att nu lider inte mamma längre, hon är på en bättre plats med hobbe och Pappa. kan slå vad om att hon sitter med hobbe, en choklad kaka + en kall coca cola ;) det är så jag vill tro iaf. och så tror jag pappa är där oxå och att dom slår vad om vem som har rätt om olika saker, det brukade dom göra =) lika envisna båda två.. jag tror tyvärr att mamma hade fel mest av dom två, men det skulle hon aldrig erkänna hehe.

Jag kommer sakna min mamma nått så fruktansvärt mycket, ni anar inte. men jag är glad över den fina kontakt vi allitd haft och att mamma visste att vi barn avgudade och älskade henne mest och vi vet att hon avgudade oss och skulle gjort vad som helst för oss barn. Vi pratade i telefon minst en gång om dagen och sms:ade minst 1 gång om dagen med, så har vi gjort i flera år!!!!

Men det känns så förjävligt att hon kommer inte se mig gifta mig, få barn, bli äldre osv osv. Men jag som tror som hårt på ödet måste fortsätta försöka göra det.. försöka se en mening med allt, hur svårt det än är.. försöker se det som så att hade hon klarat detta hade hon fortfarande haft kvar sina förslitningar i rygg och axlar och sin rematiska värk - kanske hon hade levt 30 år till med jätte värk och suttit och inte kunnat njuta av livet ändå dom sista åren.. hade det varit bättre? jag hade Givetvis velat ha min mamma i livet så länge jag lever men jag måste försöka se att det finns någon jävla mening med detta..

men nu känns allt tomt, jag är tom och det kommer vara en jävligt svår tid som kommer nu. Begravningen vill jag inte ens tänka på och alla tuffa samtal med anhöriga och vänner.

men jag känner ett lugn och en tröst av att skriva av mig. och alla fina vänner jag har som skickar sms och skriver fina ord - det värmer så även om jag inte svarar på alla..

Sen gör det jävligt ont att min äldsta (f.d) vän inte ens kan bry sig lite, det sårar och jag kan inte förstå. men det är ett val hon gjort och ett val hon får stå för. jag har hört av mig flera gånger, tillochmed sms:at och berättat att mamma var döende men inte ett svar kan man få ens.. jag vet att jag ska skita i det, och jag ska nu lägga stor energi på att strunta i denna människa som inte borde vara värd mina tårar.

Nu ska jag sätta på vänner på dvd´n (tacka vet jag vänner, utan det hade jag Aldrig kunnat sova dessa sista 5 veckor) och försöka sova..


Låter klychigt - men ta för fan vara på eran tid med era nära och kära.