igår fick en kompis avliva sin vackra underbara hund. När jag fick sms:et av henne där hon berättade steg tårarna i ögonen.. NEJ NEJ NEJ =( hunden har varit dålig under en tid men jag hade ingen aning om att det var så allvarligt, det visste inte ägaren heller tror jag utan jag misstänker att hon fått reda på det nu i början av veckan. men jag vet inte.
men usch, jag kan bara föreställa mig vilken sorg hon har nu =( vovven och Malte har varit lek kompisar i hela deras liv, denne var ca 6 månader äldre än malte och dom har busat då och då under alla år. senast förra veckan och vovve var lika härlig som annars =(

fy fan, jag Bävar inför den dagen jag måste ta det beslutet med Malte. Martin sa samma sak, fy fan vad tomt det kommer bli.. jag vet inte om jag hade pallat att fatta det hårde beslutet. jag får en klump i halsen bara av att tänka på det. Malte är mitt allt, han är det bästa jag har. Malte älskar mig minst lika mycket och det vet alla som träffat oss. han är som ett plåster för mig. ex: martin får koppla malte ibland för att få med honom på promenad för malte vill inte gärna lämna mig. När jag är ute och rider ligger han och spanar längs grusvägen hela tiden tills jag kommer tillbaka. han är med mig överallt. om jag är inne och martin är ute så ligger malte inomhus med mig. att mista honom hade knäckt mig!!

mina djur är prio ett för mig, och efter 5 år med Malte så är han som vilken familjemdlem som helst, precis samma med denna vovven och därför kan jag bara föreställa mig hur förjävligt hon måste må =(

det är så orättvist ibland.

i veckan drömde jag en dröm om mamma, den var verkligare än någon gång förut!

dock lite rörig

jag cyklade på en grusväg, jag var påväg till mammas sjuksäng. det var i nutid och hon hade varit sjuk sen förra året men jag hade inte hälsat på henne någon gång (det har jag drömt förut, att hon legat sjuk flera år men jag har inte hälsat på, tror att det beror på att jag fortfarande kan känna dåligt samvete över att vi lät henne "bestämma" och inte hälsade på henne under ca 1 vecka när hon låg på näl)

jag cyklade iallafall fram till hennes säng. då låg hon och grät (hon såg mig inte) jag kastade mig över henne och då var hon inte ledsen längre. jag grät och grät och borrade in ansiktet i hennes och sa att: "jag saknar dig jag saknar dig jag saknar dig" och hon sa att hon saknade oss också.. jag höll hennes hand, men den var kall. jag vaknade av att jag grät men kände fortfarande hennes hand i min.. och ville ha kvar känslan så jag låg helt stilla..


jag älskar men samtidigt hatar dessa drömmar. dom stannar kvar hos mig i flera dagar/veckor och jag blir bara så ledsen..